Varje år är det samma sak! Ja, jag har en sjukdom som stavas pollenallergi, men jag kan liksom inte förlika mig med att nysningarna, kliandet, den svullnande strupen och tröttheten kommer som ett brev på posten varje år. Fort går det också! Ofta faktiskt från dag till dag precis som i år. På långfredagen hade jag pyttesmå känningar för att det sedan skulle explodera på påskafton. Följden blev att jag har tillbringat i stort sett hela påsken inne i lägenheten då bara de tjugo stegen från porten till bilen i princip har varit oöverstigliga då de resulterat i andnöd!
Så jo, det finns en del att brottas med under dessa dagar! Förutom min egen besvikelse över att inte kunna njuta utomhus måste man i stort sett varje dag mötas av en oförstående omgivning som ofta ger uttryck för att det är väl ändå ett medvetet val jag gör när jag inte går ut. En liten stund ute gör väl inte så mycket! Men det är ju just det det gör! Tio minuter ute kan innebära att jag faktiskt kanske inte kan orka jobba resten av dagen! Det går bra att försöka förklara detta för de tre första varje dag, men irritationen kan jag ändå känna komma krypande. Varför ska jag egentligen behöva förklara? Ska det inte räcka med att jag säger att jag inte kan vistas ute under en längre period än från port till bil på grund av allergin?
Nu har jag fått gnälla av mig lite och hoppas att nu när pollenet har kommit för att stanna för i år att det går fort över så jag kan återuppta mitt liv igen! Som så många gånger förr går också mina tankar till dem som har fler och värre allergier än mig att brottas med. Ni ska veta att ni har min sympati samtidigt som det är nyttigt att jag får lite perspektiv på min tillvaro - jag kunde ju faktiskt ha det mycket värre (men också lättare förstås).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar