fredag 14 mars 2014

Tänk om maten skulle ta slut...

I tre år ar nu konflikten i Syrien pågått. 9 miljoner människor är i akut behov av hjälp och av dem är 6,5 miljoner människor flyktingar i sitt eget land. Något slut verkar idag vara avlägset. Dessutom är det ett faktum att maten börjar ta slut. Röda Korset och Röda Halvmånen beräknar att den mat de har tillgång till idag kommer att räcka till påsk - det vill säga cirka en månad till. Därför behöver det snabbt samlas in pengar till mer mat. Tänk dig att inte kunna äta dig mätt varje dag. Då blir våra vardagsproblem ganska futtiga, även de är tillräckligt jobbiga de också... Jag har valt att starta en egen insamling för att det ska bli lite mer greppbart, så snälla hjälp mig att samla in till fyra matpaket så kan vi i alla fall hjälpa fyra familjer till vardera en månads mat. Här hittar du min insamling: http://egeninsamling.redcross.se/mat/starta-insamling.aspx?col=8-3520#.UyMiABiVSUc.facebook

Här kan du läsa mer om vad matpaketen innehåller: 
http://www.redcross.se/teman/mellanostern/vad-innehaller-ett-matpaket/

torsdag 6 mars 2014

Varför ska det vara enkelt?

De första månaderna av 2014 har verkligen blandat och gett. Trots att folkrättsfortbildningen i Oslo var en riktig höjdare är det nog tyvärr andra saker jag kommer att komma ihåg från starten av detta år - nämligen bilstrulet...


Det började ju med att jag blev påkörd i början av februari. Det hände när jag skulle in till parkeringen hemma och bilen som låg bakom inte såg att jag skulle svänga. Tack och lov såg jag i backspegeln vad som var på väg att hända och hann skydda nacken från den värsta smällen. Den som körde på mig erkände att de hade gjort fel och vi skrev skadeanmälan i samförstånd. Det såg också ut som om min bil hade klarat sig rätt bra till att börja med (plåtkjolen bak var kluven och lucka lite sned) och förmodligen skulle gå snabbt att fixa. Trodde jag i alla fall...

Ont fick jag även om jag klarade nacken, men jag var upp och kollade mig på sjukhuset och jag skulle vara ok även om det gjorde ont. Och ont gör det fortfarande i vissa vinklar, men jag blir bättre för varje dag.

Men så kom pappren från mitt försäkringsbolag och då drog cirkusen i gång. Jag skulle få bilen fixad utan självrisk då det ansågs helt klart att den som körde på mig hade varit den som orsakat skadan. Så långt allt väl! Jag ringer så upp verkstan för att kolla om de kunde ta min bil när jag hade några dagar i mitten av mars när jag inte skulle behöva den. Jo, det skulle gå bra, men eftersom de skulle få en besiktningsman från mitt försäkringsbolag på besök dagen efter vore det bra om jag kom och visade bilen då...

Sagt och gjort jag åkte dit i tisdags och det som jag trodde skulle vara fort gjort visade sig vara en ramsned bil som det blev alldeles för dyrt att laga. Den skulle lösas in! Tur i oturen hade jag när Toyota precis hade fått in en bil i min prisklass som jag kunde få köpa om det blev så. Sen gick allt så himla snabbt att jag nästan inte har hängt med - overklig känns det i alla händelser. I torsdags fick jag ett samtal av försäkringsbolaget där jag erbjöds hälften av bilens värde (om man ska gå efter årsmodellslistorna i alla fall) och när jag försökte förhandla om priset hotades jag av att jag kunde få ut mindre istället så det var inte läge. 

Det var väl en sak, men vad värre var - de ville ha bilen redan dagen efter... Tack vare snabb hjälp av banken och mamma som hjälpte till att plocka ur bilen när jag var mötesordförande på ett Röda Korsårsmöte kunde jag lämna ifrån mig bilen i tid.


Men sen kom nästa problem - vad skulle jag åka i tills bilen jag hittat var leveransklar. Tack vare snabbtänkta jobbarkompisar kom jag på att jag nog hade hyrbil i försäkringen och efter lite tjat på försäkringsbolaget fick jag ok på det. Hjälp med en sån bil fick jag på Toyota och den var väldigt trevlig att köra med en väghållning och prestanda som nästan fick mig att omvärdera mitt bilköp... 


Hur som helst i går fick jag min nya bil och den är också kul att köra, nu återstår bara att hitta alla saker som behöver in i bilen - tex kupevärmare. Något säger mig att jag kommer trivas bra i mitt nytillskott, även om jag tycker det känns himla trist att jag som var helt oskyldig till att min bil blev förstörd blir satt i skuld för att köpa en ny bil trots att man är helförsäkrad för många tusen per år. Känns också lite galet att skota en bil som förutom ramsnedheten (som ju faktiskt går att fixa) är fullt funktionell - om inte annat ur miljösynpunkt.