lördag 30 mars 2013

Återanvändning på nytt sätt

Trots att det var underbart väder när jag vaknade satte jag mig ändå i bilen för att åka till Bollnäs. Jag har länge varit sugen att åka till Återbrukshyttan. Både för att förstås hämta ut min vinst i den tävling jag vann före jul, men också för att jag är nyfiken på ett annolunda sätt att hantera återvinning. Spännande att göra nya saker av det glas som är använt och egentligen är färdigt för soporna. Jag har haft lite svårt att hinna dit tidigare, eftersom öppettiderna är lite för nära mina jobbtider. Därför var det så bra att det var extraöppet under påsken. Jag skulle kunna skriva mycket om besöket och denna spännande affärsidé, men väljer lite bilder istället.












fredag 29 mars 2013

Några dagars välbehövlig ledighet

Påsken är här och trots ledigheten så verkar det som om det soliga vädret håller i sig under de lediga dagarna. Det blir bra, för då kanske jag kan få lite sol på näsan när jag börjar ta tag i uppsatsskrivandet. Trots den något svajiga inledningen - när jag fick byta uppsatsämnet mitt i allt - känns det nu som jag är på rätt spår. Kan inte låta bli att fundera över om det inte trots allt var meningen att jag skulle skriva om Röda Korset i Sverige och inte om arbetet i Palestina (hur gärna jag än ville lyfta fram arbetet där är det nog bara att inse att uppsatsen inte var rätt forum den här gången).

Fördelen med den nu valda ämnet är att jag kan en hel del och vet var jag ska leta resten. Nackdelen är att det kan bli lite svårt att förhålla sig objektivt till ämnet, men så länge jag bara är medveten om det så behöver det inte bara vara en nackdel. Dock, nu gäller det att jobba på så jag har nåt att visa inför handledningen vecka 15. Jag har ju en del att bevisa nu när jag inte har skrivit något pm om just denna uppsats.

Hur som helst ser jag fram emot skrivandet igen - något jag inte gjorde ett tag förra helgen. Fast först ska jag unna mig lite ledighet. Idag hos mormor - ganska skönt att åka tåg & inte bil förresten - då kan vi alla koppla av lite under resan. Men ju längre söderut vi kommer desto molnigare blir det - lite trist att lämna solen hemma, men skönt att med gott samvete vara inne en dag. Fast som sagt, i Ljusdal sken solen från en klarblå himmel!



onsdag 27 mars 2013

Kul utflykt

Ibland behöver man verkligen släppa allt vad det än kan vara och bara göra nåt helt annat. I går var det en sådan dag - speciellt efter tandläkarebesöket, vilket ju aldrig är direkt kul. Så jag och Mia drog iväg till Segersta för ett besök hos Brokig.se som invigde sin nya ateljé. På vägen dit hade vi sällskap av en helt underbar måne som ju tyvärr aldrig blir lika bra på bild som i verkligheten, men ändå blev helt ok.



Det var inte helt lätt att hitta dit vi skulle, men när vi väl kom till Segersta hade vi fått en bra vägbeskrivning som också fungerade. Att smyckena var fina visste jag, men att framställningen var så pass spännande, ja - det var en nyhet. Det var jättekul att få lite bakgrundshistoria till smyckena också. Så otroligt mycket snyggt att det var svårt att veta var man egentligen skulle fokusera och förstås följde det också ett smycke med hem.



Några av alla kvällens läckra smycken i bilder:






söndag 24 mars 2013

Varierande dagar

De senaste dagarna har minst sagt varit intensiva och ibland kan jag verkligen känns att det blir lite för tvära kast. Hela veckan ägnades varje vaken sekund förutom jobbtimmarna till min (förhoppningsvis) sista inlämningstenta. Den var i svåraste laget rent litteraturmässigt, men även tankemässigt. Litteraturen eftersom det var så mycket mer statistik och formler än jag hade väntat mig och därför låste det sig lite när jag såg alla formler. Tankemässigt då jag i det här läget inte vill skriva en tenta om hur jag ska skriva uppsats, utan hellre fokusera på uppsatsen.

Nåja, tentan blev tillslut skriven och inlämnad i tid. Hur det gick har jag faktiskt ingen känsla för, men det återstår väl att se. Den muntliga delen på universitetet igår gick i alla fall bra, så en bit på väg har jag i alla fall kommit med den delen.

I fredags gjorde jag dock något helt annat som jag var rätt nervös över! Jag är och har aldrig varit speciellt förtjust i alla stå framför kameran. Dels beror det förstås på alla som genom åren har talat om hur mig att jag inte ser speciellt bra ut (& visst jag vet om det själv också, men då är det mer en vetskap och inga hårda tuffa ord). Dels har jag väl alla dåliga bilder genom åren lagrade i bakhuvudet. Fast nu har jag ju sett massor av fina bilder fotade av Linda-Pauline och kände att är det någon som ska kunna hjälpa mig att försöka komma över lite av detta så är det hon....

Sagt och gjort var jag på en fotosession hos henne och vilken häftig grej det blev. En riktigt underbar kick och humörhöjare. Egentligen hade det faktiskt inte gjort något om bilderna blivit dåligt, eftersom jag mådde så bra av hela upplevelsen och hur hon hanterade min olustkänsla i början. Nu blev ju ett antal bilder bra, men det var faktiskt bara en bonus. Jag lovar att jag ska visa några så småningom.

Efter det var det bara att sätta sig på tåget till Karlstad och redan när jag steg på tåget till Hallsberg började jag få funderingar på hur det här egentligen skulle gå - jag fick känslan att hela kursen helt enkelt har gått för smidigt... Tyvärr visade det sig att jag hade haft rätt i mina aningar. När det var dags att gå igenom mitt pm om uppsatsen visade det sig att handledaren inte alls tyckte att det var någon bra idé att skriva om hur man jobbar med funktionsnedsättningar i Sverige respektive Palestina. Det var tydligen inte tillräckligt mycket fokus på statsvetenskap i en sådan uppsats. Istället ville han att jag skulle skriva om statsbegreppet i en nationalstat respektive Palestina. Det kan jag väl i och för sig göra, men det känns inte som "min" uppsats då.

Måste nog rensa och börja om och just nu har jag landat i att titta på hur Svenska Röda Korset har utvecklats från starten 1865 som en beredskaps- och sjukvårdsorganisation via det sociala pionjärskapet fram till dagens paroll om att ingen ska lämnas ensam i en katastrof. Dock är det mycket kvar på tågresan och fokuset hinner förmodligen skifta igen innan jag är hemma. Jag är i alla fall väldigt glad att jag fick umgås ett tag med Katharina i går kväll - tror att jag hade haft svårt att släppa det som hände med min idé till uppsats om jag hade haft många egna timmar på hotellet att fundera.

torsdag 21 mars 2013

Nu finns ingen återvändo

För bara några minuter sedan tryckte jag på skickaknappen. Så nu är mitt pm om den statsvetenskapsuppsats jag är på väg att börja skriva inskickat. Jag undrar om jag har tagit på mig något som blir svårt att slutföra, men samtidigt är jag glad att jag äntligen är på gång. Det är ju faktiskt uppsatsen som jag har sett fram emot under hela kursen och att det börjar närma sig känns jättekul och spännande. 

Jag fastnade för den här slutgiltiga sammanfattningen och hoppas nu bara att den blir godkänd på lördag:

I min uppsats hade jag tänkt utgå ifrån konventionen om Mänskliga rättigheter och konventionen om barnets rättigheter och de specifika paragrafer som behandlar funktionsnedsättningar av olika slag.  Jag är medveten om att det finns en ny konvention som behandlar funktionsnedsättning och som både Sverige och Israel ratificerat, men det är svårt att relatera till den då den hanterar en del diagnoser och Palestina har i dagsläget väldigt få – för att inte säga inga – personer som kan ställa diagnoser på samma sätt som vi kan till exempel här i Sverige.
Huvudsyftet med uppsatsen är att kartlägga och jämföra möjligheter till diagnoser, hjälp med vård och rehabilitering när det gäller alla former av funktionsnedsättningar i Sverige och Palestina med de olika förutsättningarna som råder i respektive länder i fokus.
 Utifrån detta avser jag titta på skillnaden i att ha ett barn med funktionsnedsättning i Sverige (en nationalstat med personer som har kunskaper att ställa diagnoser och ett statligt ansvar för dessa frågor) med Palestina (som inte är en egen erkänd stat, inte har möjlighet att ställa diagnoser samt att man inte har någon statsapparat som äger frågan).
Intervjuer med föräldrar i de båda länderna (för enkelhetens skull kommer jag i detta PM benämna Palestina som ett land) ska genomföras. Fokuset i dessa intervjuer är attityder från omgivning, inom familjen och från samhället. Statistik inom området kommer att analyseras med målet att se hur många procent barn- och ungdomar med någon form av funktionsnedsättningar det finns i respektive land.
I Palestina kommer statistiken från Palestinska Röda Halvmånen då de har den palestinska presidentens mandat att jobba med funktionsnedsättningar över i första hand Västbanken, men även på Gazaremsan när de yttre omständigheterna tillåter. I Sverige kommer Socialstyrelsen att tillfrågas om motsvarande statistik.
På plats i Palestina i september 2012 kunde jag genomföra intervjuer där, men om jag upptäcker att jag behöver komplettera något så kommer ett antal av de personer som är inblandade från Palestinska Röda Halvmånen vara på besök i Sverige i början av maj och då har jag fått löfte om att göra kompletterande intervjuer om det skulle behövas.
I Sverige kommer jag att ta hjälp av mitt stora sociala och professionella nätverk för att hitta föräldrar som har ett barn med någon form av funktionsnedsättning. Jag har redan samlat ihop hälften av de föräldrar jag behöver för att få ihop lika många intervjuer som gjordes i Palestina.
Hur tänker jag då gå tillväga? Metoden jag i första hand tänker mig att välja är en kombination av innehållsanalys och idéanalys. När det gäller konventionstexter och statistik är det innehållet i vissa paragrafer och vissa siffror i statistiken som ska analyseras och när det gäller attityder inför funktionsnedsättning känner jag att det ligger mer på idé- och tankeplanet.
När det gäller valet av metoder har jag fastnat för surveyundersökningar i en blandning av postenkäter, telefonintervjuer och skriftliga källor. Att jag har valt en blandning av utskick och samtal beror på att jag har några personer i det svenska intervjuurvalet (av dem som hittills har anmält att de gärna deltar) som dels är blinda och dels dyslektiker och de har bett om samtal istället för brev. Konventionstexterna och statistiken kommer att analyseras som skriftliga källor.
Urvalet av de som kommer att ingå i surveydelen av undersökningen är även det en blandning och nu mellan subjektivt urval och snöbollsurval. Det subjektiva urvalet var till största delen det som användes i Palestina då de familjer jag besökte var utvalda av Palestinska Röda Halvmånen då de ingick i det projekt som var förutsättningen för att få hjälp till barn- och ungdomar med funktionsnedsättningar.
Å andra sidan kommer de som svarar i Sverige till största delen återfinnas via snöbollsurval. Jag har riktat in mig mot ett urval av de som vill delta och som passar in genom att de har ett eller flera barn med en eller flera funktionsnedsättningar. På så sätt tror jag att jag kan minska bortfall genom uteblivna svar.
 

torsdag 14 mars 2013

Ett litet steg framåt

Nu börjar det kännas att uppsatsen närmar sig. Äntligen har jag lyckats formulera vad jag vill skriva om på papper och inte bara som några spretiga ideér i huvudet.Även om tentan behöver göras klar först inser jag ju att jag behöver få tag i människor som kan tänka sig att medverka till innehållet i uppsatsen även här hemma i Sverige. Det blir ju inte det jag har tänkt om jag bara har intervjuer från Palestina. Därför har jag bestämt mig att försöka använda mig av de sociala medier som har blivit en så naturlig del i livet för att få tag i internjuupersoner. Skulle vilja be att du hjälper mig att sprida detta upprop:
 
Jag ska snart påbörja min B-uppsats i statsvetenskap. Jag hade tänkt ta avstamp i mänskliga rättigheter & barnkonventionen och titta på skillnaden i att ha ett barn med funktionsnedsättning i Sverige (en nationalstat med personer som har kunskaper att ställa diagnoser och ett statligt ansvar för dessa frågor) med Palestina (som inte är en egen stat, inte har möjlighet att ställa diagnoser samt in...gen statsapparat som äger frågan). Därför behöver jag komma i kontakt med ett 10-tal föräldrar i Sverige (som har barn med en eller flera funktionsnedsättningar av något slag) som skulle kunna tänka sig att svara på några frågor ang. detta (man är självklart anonym i själva uppsatsen). Kontakta mig på FB via meddelande eller på asa_alander@home.se Hjälp mig gärna att sprida detta vidare så att jag kan få fram alla jag behöver. Tack för hjälpen!
 
Annars kretsar det mesta kring min sista inlämningstenta just nu. Fast i kväll tog jag lite ledigt och åkte till Bollnäs för att hålla en utbildning i Röda Korskunskap. Det var lite gruvsamt innan jag kom iväg, men oavsett hur trött jag är ger utbildningarna mig en hel del ny energi - speciellt när gruppen är så engagerad och intresserad idag. Dessutom mådde självkänslan riktigt bra när jag läste utvärderingarna hemma i soffan nu efteråt.

måndag 11 mars 2013

Korthus

Idag när jag äntligen fick en tenta - som för övrigt är den sista på B-kursen i statsvetenskap - att ta in och bearbeta kändes det verkligen som om jag befann mig i ett korthus just när det börjar att rasa... För trots att jag har läst all kurslitteratur kan jag inte relatera tentans frågeställningar på något sätt till det jag har läst. Just nu förstår jag verkligen inte hur jag ska få ihop något på mindre än två veckor.

Ja, visst borde jag läsa istället för att skriva denna blogg, men jag vet inte var jag ska börja och hur jag ska bena ut allt. Inte blev det bättre av att jag några timmar senare fick reda på att föreläsningen som vi skulle ha 23/3 är inställd. Inte speciellt kul när hotellrum & tågbiljetter redan är bokade och tågbiljetten även betald. Dessutom känns det lite svajigt att inte få ha någon mer föreläsning innan uppsatsen ska vara klar.  

Det är lite trist att känna att jag faktiskt ifrågasätter hur jag verkligen kunde komma på att jag skulle plugga i höstas, speciellt som de två tidigare momenten har varit spännande, utmanande och roliga fast nu försvinner det intrycket eller i alla fall bleknar en hel del och det är trist... men nu har jag klagat nog och måste inse att för att kunna fokusera på uppsatsen som jag faktiskt har längtat efter att få ta tag i måste jag försöka skrapa ihop de 9 poäng jag behöver för ett godkänt. Dessutom får jag hoppas att vi faktiskt får någon form av föreläsning - annars blir det väldigt dyra outnyttjade tågbiljetter. 

lördag 9 mars 2013

Varför är det så svårt att göra det man egentligen ska...

Idag har jag haft en dag full med lite småpyssel och plock än här och än där... Efter en sen frukost tillsammans med melodikrysset trotsade jag kylan och tog mig en tur till Röda Korset!

Dels behövde jag lite luft, men visste också att det fanns en hel del småpyssel att fixa med där. Man ser ofta en hel del som ska fixas, men som jag aldrig hinner på en timmes lunch. Akutinsamlingen till Syrien är ju i full gång och den insamlingsbössa som står på disken ute i butiken behövde skyltas om till Syrienskylt.

Dessutom har vi fått diplom för de smått otroliga 150.000:- som vi har skickat iväg till olika centrala insamlingar från Ljusdal till Röda Korset i världen under 2012. De diplomen vill vi ju att alla ska kunna se, så nu sitter de på väggen ute i butiken.

När jag sedan kom hem var det ju meningen att jag skulle ha börjat tentaläsa till kommande tenta, men jag har verkligen svårt att motivera mig till den här delkursen. Jag har lite svårt att förstå nyttan av att tenta om hur man skriver en uppsats. Varför kan vi inte använda den tiden till uppsatsen? Nåja, nu verkar metodkursen vara väldigt viktig för statsvetenskapen, även om jag känner att jag inte har fått någon bra och vettig motivering så måste jag ju ta mig igenom tentan för att få kursen godkänd. Önskar bara att inlämningsdelen som ska göras hemma kom snart.

Det finns ju en anledning till att jag har valt en distansutbildning - jag jobbar ju heltid samtidigt - och då kan man faktiskt inte bara släppa allt när tentan väl dyker upp... I de båda tidigare delkurserna har vi haft tentan i god tid, men till denna kurs har vi snart bara en och en halv vecka på oss och ingen tenta så långt man kan se. Kanske därför jag inte riktigt kan hitta motivationen. Nåja, på eftermiddagen fick jag i alla fall lite läst & det till en underbar skymningshimmel...

lördag 2 mars 2013

Metod - ska det vara så svårt?

Det börjar ju bli dags för att tänka på vårens B-uppsats i statsvetenskap och sista tentan ska handla om just metoden i att skriva uppsatser. Ju mer jag läser desto med vilsen känner jag mig. Jag som i stort sett hade mitt uppsatsämne klart för mig och också hur jag tänkte lägga upp det. Nu vet jag snart inget längre och stressfaktorn blev helt plötsligt så mycket större. Kan undra varför det anses vara viktigt att tenta på vilka metoder det finns att skriva uppsats? Jag är i alla fall redan på min uppsats och tycker detta bara stoppar upp tankeverksamheten...

Dessutom kan jag reta mig lite på att det börjar närma sig tenta och än har vi inte sett röken av någon inlämningstenta. För mig är det ju en orsak till att jag har valt att plugga en distanskurs att man har lite tid på sig att skriva tentorna - annars hade jag aldrig haft en chans att plugga. De två första delkurserna har funkat föredömligt, men nu när vi har det mest abstrakta momentet hittills - då dröjer tentan... Nåja, det ska ju bara gå - för det har jag bestämt mig för och viljan kan ju leda långt.

Tills vidare tror jag också att jag håller fast vid min ursprungliga uppsatsplan - det vill säga att titta på avtalet mellan Palestinska Röda Halvmånen och Israeliska Magen David Adom och vad som har gjort att de har kommit längre i samarbetet än vad nationerna har gjort. Fast ärdet någon annan som har en bättre idé så ge min gärna förslag (helst ska det ju ha med min Palestinaresa att göra för jag vill passa på att göra något ytterligare av den unika möjlighet jag fick i höstas). Just nu känns det nämligen som jag behöver en backup-plan när jag läser metodlitteraturen.